Igår åke vi ut till mormor via våran ena bästa kompis (vi har två). Det är så skönt att vara ute hos mormor vid havet. Vi blir oftast lugna när vi kommer hit, det blir dock alldeles för sällan då det tar oss över två timmar att komma hit från vårat boende. 

Just nu känns det som att vi bara står och stampar med våra sociala medier. Ibland är det svårt att veta vad vi ska skriva och berätta om. Vi vill hitta en lagom fördelning mellan vårt vardagsliv och inbakning av hur det är att leva med våra diagnoser och information/fakta om framförallt Dissociativ identitetsstörning. Är det någonting ni vill se mera eller mindre av?

Just nu är det en del på våran agenda och nästa vecka också. Jag känner mig trött och så men det ska nog gå bra. Ibland blir det mycket att göra och då får vi försöka hålla tempot uppe. Vi har ofta flukterande energinivå och ork, det känns trist att vi ofta inte orkar ens ett halvdant tempo eller framförallt stress. När vi har ork känns det lättare och roligare med livet.

Något vi skulle vilja orka göra är föreläsa. Vi har föreläst på folkhögskolan (för blivande socialpedagoger) tillsammans med vårat boende och vi älskar det. Vi har ju sjukersättning men på det får man göra saker fem timmar i veckan. Vi orkar oftast inte göra strukturerade/inplanerade saker så mycket på veckorna men någon gång då och då skulle vara kul. Hade tänkt ha en flik här på hemsidan om föreläsande men då såg hemsidan lite för professionel ut, som att vi orkar föreläsa jättemycket och så är ju inte fallet. Men jag vet inte... kanske borde vi ha det ändå... Vi vill bara inte att någon ska kunna uppfatta fel liksom. Men hade gärna haft en flik om det för våran förhoppning är att orka mera ju mer vi återhämtar oss.

Vi har föreläst om hur det är att bo på vårat psykiatriboende samt lite om vad Dissociativ identitetsstörning är. Vi skulle också vilja föreläsa om vårdens bemötande och om hur det kan vara att ha sitt barn placerat i familjehem/ socialtjänstens bemötande. Jag vill lära mig mera om metoder för återhämtning och behandling av DIS och andra traumadiagnoser. Men vi får se... små steg framåt, fast vi vill ofta att saker ska ske snabbt och nu och blir jätteinvolverade för att sedan krascha för att det blir för mycket. Så detta försöker vi skynda långsamt med, vi vill ju liksom att vi ska orka på sikt.

Jaja vad framtiden ger vet vi inte, men man kan ju hoppas på något bättre än dåtiden. Vi har varit väldigt sjuka med noll sjukdomsinsikt till att faktiskt ha en hyfsad sjukdomsinsikt. Vi har det jobbigt med maten igen... men det vänder säkert snart. Tänkte försöka skriva lite om det där med att vara mamma och sjuk samtidigt... Är det någonting ni vill läsa om? 

Hoppas att du har en bra dag!!

//Joy

Det här är mitt första blogginlägg. Ska bli kul att skriva lite här och inte bara använda sociala medier.

Jag tänkte presentera oss lite. För det första så kan det hända att jag använder vi istället för jag, detta beror på min diagnos då den gör att jag upplever att vi är flera personligheter i samma kropp. Så bli inte förvirrad om jag blandar lite.

Jag heter Joy och är 39år gammal. Jag lever med flera psykiatriska diagnoser. Min huvuddiagnos är Dissociativ identitetsstörning, jag har också komplex PTSD, återkommande depressioner, självskadebeteende, ätstörningsproblem, suicidalitet och en trolig anoxisk hjärnskada.

För ett halvår sedan släppte jag min självbiografi, Hon faller tungt. Där skriver jag om min barndom, sjukdomsperiod, socialtjänsten och min huvuddiagnos; Dissociativ identitetsstörning. 

Dissociativ identitetsstörning är en traumarelaterad psykiatrisk diagnos som kan utvecklas i barndomen på grund av upprepade långvariga trauman. Mina trauman består av svåra sexuella övergrepp och svår mobbning. 

Om du vill veta mera om Dissociativ identitetsstörning så kan du klicka in dig på våran andra hemsida www.livetsomplural.com 

------------------------------------------------------------------------

Igår var vi ute och plockade svamp. Vi fick nästan 5kg trattkantareller så det var en lyckad svamptur. Förra gången vi var ute och plockade svamp så hittade vi ingenting, jo ett par röda flugsvampar, men annars var där ingen svamp.

Jag hade velat ha en sida här på hemsidan, som handlar om mitt föreläsande.  Vi har vart och föreläst ett par gånger på ett par folkhögskolor, för blivande socialpedagoger. Vi hoppas att vi längre fram ska kunna föreläsa i mindre skala. Vi älskar att föreläsa!

Har ni några frågor eller funderingar så tveka inte att ställa dem!
Hoppas att du får en bra dag!

//Joy